Besjälade

Efter allt det här med mitt manus och framtida utgivning av detsamma, har min syn på böcker drastiskt förändrats. Jag har alltid älskat böcker och läst mycket hela mitt liv, älskar bibliotek och boklådor. Böcker har alltid varit intressanta och viktiga. Men nu! Nu har de fått liv! Nu räcker det att jag tittar på en bok så talar den till mig! Ja, det är sant! De vibrerar där de står/ligger och säger: ”Titta på mig! Läs mig! Ta i mig!”. Jag antar att det är min nyväckta författarnerv som spelar mig ett spratt. Jag har alltid vetat att det är en författare som skrivit böckerna, ja det är sant, det har jag vetat jämt. Men nu känns det så viktigt. Varje bok har en författare som någon gång i livet gått igenom liknande vånda, känt samma sprittande glädje, haft samma fantastiska tankar om sin bok och hoppats och jobbat hårt för att boken ska nå ut. Böcker ska läsas! Varje bok har en avsändare! Boken är ett resultat av en kombination av hårt arbete och spirande drömmar. De vill bli lästa. Jag tror att böckerna talar till mig. På riktigt… Jag behöver bara lyssna så kan jag höra de mest fantastiska historier… Och så kan man ju läsa dem på riktigt också! 😉

Ha en skön långhelg, för det ska jag ha!