Feedback från farfar

Jag kommer att jobba mig igenom mitt manus igen och igen. Nu står jag inför en ganska omfattande redigering. Den här gången har jag inte bara mina egna funderingar och iakttagelser som ska bidra till en förbättring av texten. Nej denna gång har jag fått hjälp av en eminent språkvetare, nämligen min egen svärfar. Han är en mycket kunnig man som imponerat många gånger, då han med känsla reciterat (heter det verkligen så?) dikter, sångtexter och utdrag av mer eller mindre kända romaner eller diktsamlingar. En man som vet vad han talar om. Han fick så frågan av mig, om han hade lust att läsa igenom manuset och ge mig feedback. Visst. Han tog emot kuvertet och jag väntade mig ett telefonsamtal relativt snart. Men det dröjde. Och det med rätta. Han hade verkligen LÄST det. När det var dags för återkoppling så satt vi säkert i två timmar och i princip lusläste varje blad. Många goda råd och lingvistiska förklaringar och ett par koppar kaffe senare, var vi klara. Manuset hade tydligen gett min kära svärfar både astma och känslovallningar. Jag fick inte känslan att han tyckte illa om mitt manus. Nej vissa språkliga fel som smugit sig in var vad det hela handlade om. Om vi inte går in på slutet förstås, för det var han inte riktigt med på… Detta får ingen förklaring här och nu, eftersom jag helst inte avslöjar hur boken slutar av förklarliga skäl. Nej, det handlade om missar av varierat slag. Man skriver inte att någon är själv, utan ensam. Bättre ordval. Och man hänger inte en väska på axeln, nej, den hänger man ÖVER axeln. Självklart! Hur var det nu, lös/lyste, och är kokta kräftor orangea (vilket ord!) eller röda? Och ” …vid högra kanten satt en roddbåt fastknuten…” Satt, nja, det måste finnas bättre formuleringar än att båten satt… Ordet kommer ska man också akta sig för! Mycket lätt hänt att råka utesluta lilla ordet att… vilket kan ge astmaliknande tillstånd, i alla fall hos svärfar. Jag lämnar rester därhän. Efter många goda skratt och välbehövlig uppdatering på svensk grammatik står jag nu inför ännu en utmaning. Min svärfar Sören kanske kommer läsa det här. Undrar hur många fel han kommer hitta i denna text…… 😉 😉