Att fundera på…

En bokhandel här i närheten (ja, jag skriver inte vilken det är) säljer min bok för hutlösa 199kr! Jag är förvånad och lite putt. Dels så var de rätt svårflörtade att ta in boken när den kom, knappt på kommission kändes det som. Dels fick jag påminna dem om att skylta upp med den. De hade lagt den nederst vid några böcker för femåringar!
Så vårt samarbete har väl gått så där. Nu när jag såg vad den kostade blev jag inte förvånad över att de bara sålt ett (1!) ex!
Gick faktiskt in i går och ifrågasatte priset. Blev en intressant diskussion om in- och utpris med mera. När hon fick höra att jag skulle signera böcker på Ica Maxi fick hon ett mörkt drag i ansiktet. Hon undrade hur det kunde komma sig att ens överväga ett sådant beslut (ungefär). Ja, det handlar ju om att sälja, att nå ut med sin bok. Hon menade att det inte var så konstigt att bokhandeln har det svårt, när jättarna tar alla godbitarna. (läs Leif GW, o co)
Jag hade en konstig känsla i magen när jag gick därifrån. Jag ska signera i två större icabutiker nästa vecka. De människorna är JÄTTEGLADA att jag ska komma! Köper in ”massor” av böcker (jo, allt är relativt) och hälsar mig så välkommen med att ”Det ska bli skitkul att träffas! Du verkar ha sån energi!”
”Min” bokhandel kunde väl ha andats ut att boksignering faktiskt var möjlig, hos dem också! Visat intresse och lite uppskattning! Jag lovar att jag hade svalt betet med hull och hår! Jag får gärna komma dit och signera. De trodde att författarna inte hade tid att prioritera deras butik, eftersom det kanske inte blir så många böcker sålda. Ok. Det vet man aldrig, men börja med att visa lite uppskattning, jag lovar att jag tar det på rätt sätt! I sådana lägen är jag rätt lättköpt!