Jag skulle vilja träffa mina karaktärer jag skriver om just nu. De känns så verkliga när jag skriver om dem. Jag skrattar och gråter med dem. Alldeles nyss föddes ett barn. Ett vackert flickebarn, frukten av ett sommaräventyr. Det skulle verkligen vara hur häftigt som helst att träffas! Jag skulle också kunna tänka mig att hålla den där flickungen i mina armar och gråta en skvätt!
Det är häftigt när jag skriver och de blir verkliga framför mina ögon. Nästan som en film, fast mer nära. Vissa sekvenser glasklara. Vissa scener lever och andas. Visst vore det häftigt att träffas IRL?
Annas ark 
Onekligen en spännande tanke! 🙂
Ja, eller hur! 🙂
Precis så känner jag också det när jag skriver. På sätt och vis är det som om man är nära vän med dem. Lever så tight med varandra. Det har hänt att jag blivit rädd för mig själv när vi kommit FÖR nära. Inser jag verkligen att Lena Sanders verkligen inte finns på riktigt. Samtidigt är det enda chansen för att andra läsare ska känna samma känsla.
Ja, det är säkert så! Man behöver komma sina karaktärer ”innanför skinnet” för att det ska kännas äkta! 🙂