Stopp och hopp

Mitt manus har fått vingar och flyger just nu ut både fysiskt i form av brev och digitalt genom cyberrymden. Dessa resor vet jag ingenting om än så länge. Den bitterljuva känslan…
Ett manusutskick har redan kraschat. Pang, rakt ned i asfalten! BOM! Jag skickade först till mitt förlag, jag vill ju så gärna hålla i min lilla Idus-familj, herregud, det känns ju nästan som om vi känner varann några av oss. Min lilla djävul av avundsjuka sitter och gnider sina händer och tycker att det är rätt åt mig att de inte ville ge ut det här manuset – heller. Två manus skickat – två refuseringar. Nja… Nästan rätt. De vill inte stå för hela finansieringen är sanningen. Och jag har bestämt mig för att inte stå för några fioler denna gång. Been there, done that. Punkt. De gillade manus nr 1 och har ännu inte läst manus 2. Ändå vet jag att de inte kommer ge ut något av det. Nu. För många andra investeringar som ska gå runt. Förståeligt. Men tråkigt för mig. Jag längtar efter känslan jag hade… lyckan jag kände…. stoltheten som bodde i mitt bröst…. Jag har fått min bok utgiven på förlag! Jippy! Jag vill vara där igen! Nu!
En kär bloggvän har klokt berättat för mig att ha tålamod. Jo, jag tackar jag! Hur länge då? 😉
Ja, ja. Storfräsarna kanske gillar. Så. mycket. att. de. vill. ge. ut. min. nästa. bok.
Vad är väl en bal på slottet…..