Skogstagen

Idag var familjen och hälsade på gamla föräldrarna. Uteblivet lussebak ledde till en enkel fika. Viktigast är att umgås. Med hembakade pepparkakor blev det trots allt ganska bra. Det är tungt med föräldrar som blivit skröpliga. Pappa får medicin intravenöst varje dag. Mamma får lägga sig ned för att inte svimma. Håhåjaja. Men vi fick ändå pratstunder och att bara vara närvarade tillsammans stärker på ett plan.

20141005_173501
Höstbild med tallris faktiskt!

Men så var det ju det där med tallriset. Jag älskar att ha tallris i en kruka med mina fina virkade hjärtan i. Mor och far fyller alltid urnor och krus fulla av det murriga riset vid entrén till huset som hälsar glatt välkommen till gästerna. Men i år är inget vanligt år. Jag skulle i alla fall försöka att hitta en späd tall som jag kunde ta av daga och släpa hem till sekatören. Jag ska säga dig att det var vackert i brandgatan där jag gick. Solens strålar bröt genom trädens grenar och det meterhöga gräset var fuktiga av alla vattendroppar. Det var sagolikt. Jag trampade runt i allt det vackra och ”skrev” en dikt som jag berättade högt för skogen. Hade jag haft min mobil med mig hade jag spelat in den. Nu var det bara granarna, björkarna och gräset som fick höra de fina kärleksorden. Om jag hittade något tallris? Nope! Nada! Zero!

Med sågen i handen och blöta knän gick jag tomhänt tillbaka till gården. Trött men glad. Jag hade läst en dikt för skogen och solen hade lyst på min hud några minuter. Det räckte.

Ha en skön lördagskväll och ta hand om varandra.


2 reaktioner på ”Skogstagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s