Jag har funderat mycket över temat i mitt manus jag skriver på just nu. Från början hade jag ett par saker klara för mig, tror att jag till och med skrev det i ett tidigare inlägg. Det lustiga är att ju mer jag skriver och ju längre tiden går så dyker det upp nya teman.
Vatten är ett återkommande tema genom hela manuset och har en djupare mening än vattnet i sig självt. Vatten är förutsättning för själva livet, men kan också användas till motsatsen …
Ondskan är närvarande, just saying …
Att vara gravid eller avsaknaden av detsamma …
Barn, små och stora, deras förhållande/kärlek till sina föräldrar, eller bristen på detsamma …
Cirkuslivet är inget tema, men en viktig del av handlingen, särskilt för en av huvudkaraktärerna …
Mitt tema gör sig synligt vartefter jag skriver. Det som gör mig så överraskad och glad är att det visar sig för mig på olika sätt. Jag kan komma på mig med att tänka ”Ja, just det! Så hänger det ju också ihop! Deras liv är lika, de lever under samma villkor och påminner starkt om varandra” osv. Det är så coolt! Det är som om berättelsen vill berätta just det. Att den har fått ett eget liv och saker som jag inte ens tänkt på när jag skrivit det, faktiskt hör ihop! Fantastiskt!
Tror säkert att både karaktärer och teman kan ändras under skrivandets gång. Men man har ju en grundidé och man kanske inte ska dra iväg allt för långt från den!
Nej det kan vara en utmaning! 🙂
Visst är det fantastiskt är både karaktärer och tema börjar presentera sig själva! Jag har funnit ett par oväntade fördjupningar i en av de berättelser jag skriver på denna veckan, genom karaktärerna, och det känns som om berättelsen verkligen blir bättre av det. Mer genuin på något sätt.
Jag håller med! 🙂 Det är häftigt att det får ett eget liv. Det undermedvetna är väl med på ett hörn kan jag tänka, men det är häftigt ändå.
Personligen tycker jag det är ofta svårt att börja med ett bestämd tema. Det har till och med hänt att det tema jag trodde jag skulle använda vill inte historien (eller mitt undermedvetna). Hur jobbar du?
När jag börjar skriva så kan det vara vad som helst som är trigger. En bild, en vy, en känsla … Sedan kommer historien i små bitar och landar. Det är helt otroligt hur det går till. En underbar värld att krypa in i. 😊