Detta med testläsare

När jag skulle skicka iväg mitt första manus (om vi inte räknar med det lilla barnboksmanuset som jag skrev för skoj skull) så hade jag bett min svärfar att läsa igenom texten. Jag vet inte hur det kom sig, men jag ville väl att någon skulle läsa helt enkelt. Att jag valde just min svärfar beror på att han är mycket beläst, har stora kunskaper inom språk och helt enkelt bevandrad litterärt, både till form och innehåll.

Det dröjde ett tag vill jag minnas (han gillar att göra saker grundligt), men sedan satt vi i trädgårdsgungan hemma hos honom och gick igenom min text, sida för sida. Vi fick påtår att par gånger innan vi var klara. Han gjorde mig kunnigare om användandet av att i framåtsyftningar ”Det kommer att bli roligt, istf Det kommer bli roligt” som jag hade en förkärlek att skriva. Andra tänkvärda saker såsom att man bär en axelremsväska över axeln inte axeln, osv. Mycket lärorikt och roligt. Min svärfar hade verkligen gått in för rollen som granskare. Att han inte riktigt gillade idén med ett magiskt halsband gjorde ingenting. Berättelsen var min och språket behövde finputsas. Här kan du läsa det inlägget förresten!

books-552607_1280

Nu har han gjort det igen! Korrläst mitt manus Glashjärtat – vänner eller fiender inför utgivningen. Denna gång var det språkliga av mycket ringa omfattning. Inte mycket jag gjort fel denna gång. Jag vet nu att det heter ett slags till exempel. Och att det är bättre att välja kortare ord i en text för barn (visste jag väl). Oskiljaktliga vänner skrev jag om till världens bästa vänner. Skulle kunna skriva vänner för livet, men så vet vi att det oftast inte blir med vänner man har i tioårsåldern …

Det känns bra! Som han sa ”Du har utvecklat ditt språk sedan förra gången”. Jag tänkte på det sedan. Klart jag har. Jag har skrivit tusentals ord, hundratals sidor med text av olika karaktär så det är klart jag har utvecklats. Det vi gör mycket blir vi duktiga på. Han gillade det här manuset bättre än det förra, sa han i hallen då han överlämnade luntan med papper. Han gillade slutet också, vilket förvånar mig en smula. Nej jag skriver inget om det, ingen spoiler här inte. 🙂

Nu står jag inför nästa beslut. Jag har stort behov av en testläsare till mitt Stora Manus. Ja själva texten har nu landat på 43000 ord, men det är inte det jag menar. Den här gången ska jag satsa stort. Anlita en lektör. Göra rätt. Jag vill så innerligt att detta manus ska nå sitt bästa möjliga resultat innan jag skickar det till förlagen.

Så varför inte låta svärfar läsa då undrar du kanske. Det har ju gått bra förr. Jo. Men hur kommer det kännas när han ska läsa om hemska barnamord, sexfantasier och onani? Hittills har han läst mina barnboksmanus. Han kommer väl svimma stackars karln! Men det är klart han ska få läsa (om han vill). Hoppas han säger att jag har utvecklats. Om inte annat så ser han att jag kan skriva annorlunda.

beyond-602060_1280

Hualigen!


2 reaktioner på ”Detta med testläsare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s