Ett kapitel till

I går var jag lite olustig till mods, känslorna stormade in och ut och kroppen visste inte vad knoppen ville. Jag längtade så efter solen och värmen, vara ute, sommaren vaaar ääär duuu? Den känslan du vet.

Till slut tog jag mig i kragen och skrev klart ett kapitel på manuset om Saga och Simon. Mitt manus som jag haft på testläsning hos flera barn under de senaste två veckorna. Jag efterlyste testläsare på min författarsida på Facebook och det fanns många sugna läsare där ute. Det har varit superkul att få gensvar från dem! Alla har varit positiva till texten, de har skrattat och gillat och velat ha den som riktig bok. Vi är så överens där. 🙂 Nu har jag fått inspiration och underlag för att verkligen fortsätta skriva klart manuset. Jag tänker mig en ny bokserie. Japp.

Orsaken till manusets uppkomst är min känsla inför Martin Widmarks total-kommersialiserade serie om Lasse-Maja. Jag vet inte varför jag känner sådan aversion. (Avundsjuka, tänker du? Nej, inte bara.) Jag har tröttnat på konceptet, på bilderna, på innehållet och allt och lite till. När mina elever skulle ha boksamtal så var det alltid flera i klassen som hade samma bok. (Hur kul var det att lyssna till samma om och om igen? Och då menar jag faktiskt främst för eleverna.)

Jag längtar efter variation. Både för min egen skull och för elevernas. Enkelspårigheten tröttar ut. Jag har svårt att inspirera dem att välja andra böcker när det enda de ”vill” läsa (läs ”vet om”) är dessa mysterie-böcker. Gah!

Förlåt Martin, men nu vill jag ta lite plats här. Inga fler mysterier där vuxna fjantar omkring och stjäl saker. Det räcker nu. Jag vill i stället bidra med en annan sorts humor, mer glädje, massor av igenkänning, lagom med spänning och lek. LEK. Det ska handla mer om barnens värld. Det längtar jag efter.

Jag har i alla fall ordentligt med bränsle till mitt skrivande. Jag blir upprörd varje gång jag tänker på Lasse-Maja. I Don´t Like. No More. Nu är det dags för Saga och Simon att äntra läs-scenen.

Kom ihåg var ni läste om dem först.