Gästinlägg av Eva Ludvigsen

Eva nr2 litet format-Foto Nadja Hallström

”Lova flyttar utomlands”

Efter att letat förlag ett tag kom min debutroman Lova ut på Frank förlag maj 2013. Förlaget hade ett tag letat efter andra manus än svenska deckare. Efter stormen av Fifty Shades och allt vad det nu hette såg de en öppning för mer kärlek och romantik än ond bråd död. Precis min uppfattning av Lova och hennes utsatthet i Sverige samt frid i Australiens ödemark. Vi skrev kontrakt och allt var frid och fröjd. Den inbundna boken kom lagom till releasefesten och pocketen en halvår senare. För att sälja slut på bara tre veckor.

Lova_omslag

Det var då allt började. Slutet kan man säga. Förlaget vägrade trycka upp fler böcker om jag inte gav henne pengar. Det hade jag ju inte lust med. Det var inte avtalet vi hade skapat från början.

Så vi rev kontrakt på Lova samt bok nummer två, Här och nu. Jag gick därifrån gråtande och stammande. Inte ens ett år hade gått och där stod jag. Utkastad, utfrusen och bortglömd. Bortgjord till och med. Så jag gjorde det enda rätta. Berättade allt för mina kära författarkollegor en oförglömlig kväll då motgångarna försökte bräcka varandra och sedan lade jag mig på soffan för att deppa ihop. Ge upp helt enkelt. Det hade varit roligt men det var det inte längre. Det var pinsamt, förnedrande och jobbigt. Det måste helt enkelt finnas annat jag passar till. Möbeltapetsering? Tyskakurs? Keramik? Något sådant. Eller bara vara med mina barn. Så där med lego över hela huset och spela spel tills ungarna dör stora tristessdöden. Och jag med för den delen.

Då hörde sig två förlag av sig. ”Skicka till oss, du passar in i vår profil.” Jag minns att jag sneglade över datorskärmen. Var det en dold kamera här någonstans? Någon som ville driva med mig. Mina författarkollegor låg på. ”Lägg av nu, sluta deppa och tyck synd om dig själv. Ta tag i det här nu.” Och så den värsta av allt. ”Jag utmanar dig att sända manuset till fem förlag innan dagens slut.”

Jag är så jäkla lättlurad. Så jag gjorde det. På direkten. Och vips, så hade jag napp på Idus förlag för min Här och nu. Min fina bok nummer två som fått så otroligt fina recensioner. Som får folk att gråta, att tänka nya banor i livet.

Men Lova satt där och tittade in. Slutsåld men ville mer med sitt liv. Jag lovade henne att bara hon väntade ett tag så kanske det skulle lösa sig. Jag skulle bara skriva ett par böcker till. Skulle bara ordna med lite pengar och sedan ge ut henne på egen hand. För jag hade ju skrivit uppföljaren, boken som tar dig fem år fram i tiden. När allt är förändrat, förädlat och kanske till och med försämrat. Snart, Lova. Snart.

Men tiden gick. Jag gav ut fler böcker. Barnböcker. Universitetsroman. Lova väntade och väntade.

Då kom ett mail. Från Anna på Harper Collins. ”Vi har sett att du inte har ett kontrakt för Lova. Får vi läsa?”

OM de fick. KLART de fick! Sedan väntade jag och Lova tillsamamns. Nagelbitande på sidolinjen i väntan på att mailen skulle återkomma. Tänk om… Tänk utifall… Nej, jag vågade inte tänka. Såg framför mig ett nej. Det är enklare så. Lovade att jag skulle ge ut Lova så snart som möjligt. Trycka upp henne som pocket och redigera klart tvåan på samma gång. Jag skulle bara…

Skriva en magisteruppsats först. Skriva uppföljaren till Sonfjällsdeckaren. Redigera universitetstromanen med det långa namnet. Leva lite. Hänga med mina barn. Spela fotboll och förfäras över min kondition. Lite sådant.

När jag var på konferens kom mailet. ”Vi vill väldigt gärna ge ut din Lova.”

11421514_1071247016235966_1586298074_n

Jag svär, jag skrek rakt ut. Sträckte händerna i luften som om jag gjorde mål i VM 1994 och for ut i utställarhallen. Det var nästan jag for ner på knä och gled runt tills jag kom på vem jag är. Jag är inte en sådan som beter mig. Verkligen inte. Men då hade kollegan redan filmat hela spektaklet så jag får stå vid mitt ord. Det var en engångshändelse.

Men kul var det.

Tills jag läste hela mailet. ”Och vi vill gärna ge ut i Sverige, Finland och Norge. Förhoppningsvis även i Danmark. Hur låter det?”

Så jag ut på golvet igen, upp med händerna, hojta, vifta, falla ner på knä. Det går liksom inte att göra något annat.

Min Lova, uträknad och borträknad, är tillbaka big time! Hon ska inte bara ut i Sverige, hänga i matvaruhandeln och träffa på bokklubbar. Hon ska översättas och sändas iväg. Vad heter Lova på finska? Hur låter en arg Lova på norska? Kan man möjligen bli arg på Chris då? Förstår de varandra?

Jag har signerat avtalet i tre exemplar till Harper Collins och ser fram emot samarbetet. Någon gång i början av 2016 har de översatt klart samt hittat på en ny framsida. Det tackar vi för. Och ser så otroligt mycket fram emot. Kanske även en ny titel för att separera oss från Frank förlag och vad allt det har betytt. Oj, vad det här ska bli kul!

Det jag egentligen vill säga, förutom allt skryt, är GE ALDRIG UPP! Räkna inte ut dig själv och dina manus i första taget. Berätta att du finns och är någon att räkna med, både hemma och ute i sociala sammanhang. Hade jag inte vågat säga att Lova blev utan kontrakt så hade jag inte fått stöttning och uppbackning och därefter tagit mig i kragen. Motgångar råkar vi alla ut för men det är hur man tar sig ur dem som räknas. Det aktiva valet och energin framåt. Lite så.

Ge aldrig upp! Aldrig gi opp! Aldrig opgive! Koskaan anna periksi!


7 reaktioner på ”Gästinlägg av Eva Ludvigsen

  1. Åh vilken härlig läsning! Blir så glad för din skull Eva och för det hopp du ger. Nej, man ska aldrig ge upp även om den där känslan dyker upp gång på gång, känslan av att inte duga och att jag borde nog göra något annat … Men nu är det rätt tid för Lova helt enkelt.

    Ge inte upp och sluta inte drömma!

  2. Tack snälla för de fina kommentarerna. Helt rätt, man ska aldrig ge upp, aldrig sluta hoppas utan hela tiden bana väg för att tiden nog snart är rätt. Glad sommar på er och lycka till med era skrivarprojekt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s