En manusidé föds
En idé, en tanke kan komma när som helst och hur som helst. Till en början kanske du inte ens är medveten om att det är en bokidé du suttit och tänkt på under färden till jobbet eller på väg hem från träningen. Ett möte, en bild, en känsla eller något minne som poppar upp kanske blir startskottet. Jag tror att kreativa människor hittar skrivmaterial överallt. Kanske att det nästan blir för mycket input ibland. Känner du igen dig?
Andra går omkring och tänker i flera år innan det är dags att sätta sig ned och ta tag i sitt skrivande. Berättelsen kanske har vuxit sig starkare och starkare under en längre tid, den har behövt tid för att födas. Det spelar ingen roll, våga lyssna inåt och se möjligheterna i din fantasi och i dina idéer. Eftersom du är unik, blir också dina berättelser unika. Våga tro att din idé kan bli något alldeles fantastiskt!
Jag har varit med om att en text får liv på flera sätt. Manuset till min första bok kom till på ett särdeles märkligt sätt (tycker jag). Jag ska kort försöka berätta hur det gick till.
Det började med att jag läste en intervju med Behrang Miri, rappare, melodifestivaldeltagare och nu aktuell som stjärnkusk i tv4, som fick mitt huvud att börja spinna. Det handlade om att det saknades förebilder inom barn- och ungdomslitteraturen för unga med invandrarbakgrund. Behrang brinner för unga och deras plats i kulturen. Mycket tänkvärt. Ett embryo till en bok föddes direkt.
I mitt arbete som lärare har jag mött många olika nationaliteter genom åren. Så helt plötsligt blev det en självklarhet vad jag skulle skriva om. Jag skulle minsann bidra till mångfald i litteraturen och ge barnen en förebild.
Berättelsen kom som från ovan. Kärleken till min barndoms miljöer flödade ut över tangentbordet och där mitt i träffades Freja från Sverige och Rami från Afghanistan. Att det råkade bli just Afghanistan berodde på att jag precis haft en elev därifrån som gjort stort avtryck hos mig. (Herr Miri har fått veta att det blev en bok genom hans intervju i tidningen. Han blev stolt och glad.)
Känslan var magisk och jag bara skrev och skrev. Resultatet blev Resan till sommaren.
Sedan har jag skrivit manus för både barn och vuxna som har varit betydligt svårare att föda fram. Även om idén kommit lika självklart så har det funnits hinder i vägen under processen. Mer om det en annan gång.
”The true work of art is but a shadow of the divine perfection.” Michelangelo
Hur det står till med den saken har jag ingen aning om, men jag tror att vi alla har förmågan att skapa fantastiska verk om vi verkligen vill. Om drivkraften och viljan är stor nog, om du känner i djupet av ditt hjärta att du vill skriva en bok, då kommer du att lyckas med det. Så det så.
Nästa tisdag kommer jag att gå närmare in på vilka hinder du kan möta när du väl satt dig ned för att skriva din bästsäljare. Missa inte det!
Annas ark 
Det är intressant att få reda på hur en manusidé föds hos skribenter. Sätten är många. Tiden kan vara både kort och lång och består oftast av olika typer av processer. Många är det säkert som fått en idé, men som låtit det stanna därvid, eller de som försökt med stor iver och kört fast snabbt och gett upp. Personligen håller jag med dig om att det kan bli för mycket input. Samtidigt är det spännande att samla in äggen i korgen. Nästa gång man lyfter på dem kan de se helt annorlunda ut. De kan blekna eller så får man lust att vrida på dem och titta på dem från en annan vinkel. Tack för del 1. Kram Bosse
Varsågod kära Bosse! Fin liknelse med äggen. 🍳 Kram
Känner så väl igen detta med alla idéer! Och de verkar bli fler och fler, ju mer man skriver. Tänk om man hade kunnat tänka böckerna istället för att skriva dem! Gillar också Bosses ägg, ibland kan de rent av ha kläckt när man kollar i korgen och blivit en fågel man inte alls väntat sig. Eller bara ruttnat, men såna ägg glömmer man snabbt och lägger nya.
Ja, så målande det blev med alla idéäggen! ☺
Kul att läsa om hur idéerna föds. Visst kan det bli mycket input, det gäller att sålla!
Ibland kokar hjärnan över! 😛