Gestaltning
När jag var nybakad författaraspirant var detta med gestaltning något som var lite svårt att begripa sig på. Vad menar alla författare och ”förståsigpåare” egentligen? Vad är det jag får skriva och inte får skriva? För jag förstod i alla fall att gestaltning var något man helt enkelt skulle lära sig att behärska.
Grundtanken är att du ska skriva så att läsaren förstår vad du menar utan att du behöver beskriva det. Något som är viktigt är att läsaren vill känna sig delaktig i skapandet av berättelsen. Läsaren är smart och vill inte bli ”skriven på näsan”. Inga övertydligheter alltså. Bättre att vara lite subtil och skriva ut vad som händer, hur det känns, låter osv. Använd alla sinnen! Så som jag läst i många sammanhang: ”Show, dont tell”.
Ett eget exempel (håll till godo, detta var svårt att göra på kommando):
Beskrivning:
– Hjälp, vad var det? ropade Sanna skrämt. Hon blev väldigt rädd. (eller … ropade Sanna och kände sig rädd.)
Du berättar att hon känner sig rädd. Som om man inte kunde förstå det annars. Inte bra.
Gestaltning:
– Hjälp, vad var det?
Sanna drog häftigt efter andan och hon kände pulsen rusa. Ljudet hon nyss hört letade sig in i hennes innersta och gjorde henne iskall.
eller
Sanna kände musklerna stelna och hjärtat slå hårdare i bröstet. Det ljudet liknade inget hon tidigare hört.
Använd känslor, dofter, ljud och det som finns att tillgå i den scenen du ska skriva. Lev dig in i karaktären och försök känna in det som händer.
Det är också viktigt att veta när du ska gestalta. Du kan naturligtvis inte gestalta allt! Det skulle vara att trötta ut dina läsare. Hur smarta de än är. Vissa partier kräver givetvis beskrivningar. Spara gestaltningen till de spännande och mest avgörande scenerna. Där du vill ha nerv och närvaro. Det är då de ger den effekt du vill ha. Tänk återigen på att inte skriva läsaren på näsan. Jag tror att det är väldigt viktigt för att hålla kvar intresset och suget att vilja fortsätta läsa din text.
Sedan är det självklart skillnad på att skriva barn- och vuxenmanus. Jag tycker att det känns naturligt att blanda beskrivningar med viss gestaltning när man skriver för barn. De förstår mer än du tror, men riktar du din text till yngre läsare som inte har samma läsvana, tror jag att texten kan vinna på lite enklare förklaringar.
En nervkittlande bild som sätter igång min fantasi …
Jag hittade en riktigt bra sida där detta med gestaltning får sig en genomgång. Läs gärna här, så får du veta mera.
Jag är ingen expert på detta med gestaltning. Jag vet däremot att Elisabeth Akteus Rex gett ut tre stycken Gestaltningsbiblar. Här kan du klicka för att läsa vad första delen handlar om.
Jag har inte läst dem. Kanske ett bra boktips till var och en av oss som behöver vässa vår gestaltningsförmåga?
I och med detta inlägg har jag skrivit sju delar som handlar om skrivprocessen. Det har varit väldigt roligt att få feedback på innehållet. Jag har haft ca 100 läsare varje tisdag och några av er har låtit mig veta era åsikter. Ni har förgyllt min sommar! STORT TACK till alla som tagit er tid att klicka in er på min blogg. Om du känner att du har förslag på något annat jag skulle kunna skriva om, får du gärna tipsa mig.
Ha en fortsatt skön sommar, den är faktiskt inte slut än.
Tack för mig!
Kram! ❤
Annas ark 
Ja, att gestalta har verkligen gett mig huvudvärk. Jag brukar ställa mig fråga; Hur ser det ut? Det brukar funka. Viktigt också med det du skriver om dofter osv.
Håller med Pia, det ÄR jobbigt med gestaltning och hjärnan får jobba så den blir varm (ibland överhettad), men gestaltning är väl en av de saker som skiljer en bra text från en dålig. Detta är nog det vanligaste nybörjarfelet, måste vara det. Själv skrev jag väldigt mycket på näsan i början innan jag fick en ”lucköppnare” av en rätt erfaren författare. Det var rätt smärtsamt att få höra att jag ”inte kunde skriva”, men det var samtidigt en befogat kritik som är en milstolpe på min väg mot att bli en bra (bättre) författare.
Du menar alltså att man skall skruva ner detta med gestaltning en aning när man skriver för barn och istället beskriva/referera mer? Är det för att gestaltning är svårare att förstå för ett barn än en vuxen (vanare läsare)?
Tycker det är väldigt bra att du har tagit dig tid till denna sommarkurs! Bra jobbat 🙂
Tack så mycket Daniel! 🙂
Jag tror att man kan kosta på sig att vara lite mer direkt i sitt skrivande till barn. Alltför fina antydningar kanske kan gå den mer oerfarne läsaren förbi. Men självklart ska du gestalta! Det ger nerv och närvaro åt berättelsen och det gillar alla läsare.
En liten fråga på det – Hur hittade du mig? *nyfikenienstrut*
Jag minns inte! Och jag har kollat i browser history för att se om jag kan spåra det, men jag tror det var via gruppen ”Författare på facebook”, kan det vara så? 🙂
Japp det verkar troligt!