Obestämbart

Herregud så det snurrar i skallen. Arbetsträning och releasefest nästa vecka, manus som ska redigeras, intervjuer på gång, radioprogram (inga fler planerade, dock ett som sänds i morgon förmiddag, lokalt) och allt annat som ”bara” har med övriga livet att göra. Det är roligt och jobbigt på samma gång.

Ni vet säkert känslan, då du har så mycket du skulle kunna ta tag i och göra, men det blir inget med något. Apati, liksom. Jag är där i krokarna. Mailar lite, glider runt på sociala medier (inbillar mig att jag i alla fall gör någon nytta om jag syns där) och går som katten runt het gröt. Vad borde jag göra egentligen? Vad förväntas av mig? Vad förväntar jag av mig själv?

Jag har byggt upp detta på egen hand. Jag kunde strunta i allt. Undvika det som känns jobbigt. Men det är verkligen ingen väg framåt, vare sig det gäller författandet eller något annan här i livet. Det jag behöver är struktur. Tider, förhållningssätt, ramar.

Jag mår bäst då.

Nu behöver jag ta lite mer kontroll över min tid. Och hur jag ska göra behöver jag inte tala om – för någon.

Det är onsdag, mitt i veckan. Hoppas du har en fin dag, som ger dig känslan av möjligheter. Annars – ta kontrollen!

Detta något virriga inlägg fick mig osökt att tänka på en kille jag snubblade över på instagram – Johannes Hansen eller hansen_johannes som han heter där. Han är mental rådgivare och föreläsare. Ack, så rätt i tiden! Han har dessutom skrivit en bok (!) som heter Fuck your fears. Jag hade aldrig hört talas om honom förrän i går (det här är väl ett gott exempel på att sociala medier gör lite nytta va?). Något pockade på när jag läste hans budskap. Jag googlade – förstås. Jag hittade detta. Inspirerande på flera sätt.