I mitt huvud – tv-serier, böcker och skrivande. Eller brist på skrivande rättare sagt.

Jag är så förkyld. Det är synd om mig. Vill bara göra klart det redan från början. Det är inte bara sjuka karlar som har rätten att gnälla.

Jag har tittat otroligt mycket på tv under senaste tiden. Det brukar bli så när jag inte har ork att göra något annat. Jag har inte ens haft lust att blogga. Tv:n är en skön avkoppling. Jag har tittat på alla avsnitt av den engelska tv-serien Broadchurch. Fantastiskt spännande och välgjord, om du frågar mig. Passade på att aktivera en gratismånad på tv4 Play! 🙂 Jag har gråtit och funderat på hur det egentligen hänger ihop. Jag blir så imponerad av åklagaren och försvarsadvokaten. Wow, vilka kvinns! Jag älskar dem allihop och kommer säkert att få en depressiv känsla när jag sett sista avsnittet, typ post-Broadchurch-känsla.

Jag har läst lite också. Jag läste precis ut Elin Olofssons roman Till flickorna i sjön. En mycket annorlunda skriven bok. Elin vågar utmana många skrivregler och hittar sitt eget språk. Imponerande och modigt. Jag var inte helt förtjust i boken, men fascinerades av hennes stil.

Just nu håller jag på att läsa Emma Asklings bok Det övergivna huset. Jag gillar att växla mellan olika genrer och det är bra att läsa barn- och ungdomsböcker när man själv skriver för barn. Boken handlar om flyktingpojken Amir från Irak och den svenska flickan Lo, och det gjorde att jag hajade till. Känner igen temat från mina böcker om Rami och Freja faktiskt, även om likheterna kanske slutar där. Roligt oavsett. 🙂 Jag har läst halva hittills och gillar det jag läser.

Det här är varken en bokrecensionsblogg eller en tvtipsarblogg, utan en skrivarblogg. Men, jag har inte skrivit något på sistone. Lust, ork, och allt däremellan har sinat totalt. Jag redigerade mitt nya barnboksmanus vid ett tillfälle, men har inte kommit vidare alls efter det. Just nu är det verkligen stiltje. Det är väl inga fel egentligen, men jag stressar upp mig över att jag ”inte får någonting gjort”. Jag mäter tydligen det mesta i hur mycket jag har fått skrivet tydligen. Det är ju inte klokt! Jag har gjort massor av andra saker. Tittat på tv! Läst böcker! Arbetstränat! Blivit sjuk! Men lite sanning ligger det i att jag inte tycker att jag har gjort något vettigt om jag inte skrivit något också. Det kanske är den skrivande människans förbannelse.

Nu vill jag peppa mig själv och alla andra där ute. Om du (läs även jag) inte får något skrivet på ett tag, så är det inte ett nederlag. Du (jag) kanske faktiskt behöver vila från producerandet och i stället samla på nya intryck och låta saker gro utan en massa outtalad press. Jag önskar att jag kunde ha den inställningen lite oftare. Men det bor en prestationsprinsessa i mig. Om det var någon som undrade.