Längtan efter en normal tillvaro. Längtan efter mitt vanliga jag.

Jag hatar att vara sjuk. Känslan av att inte orka mer än att möjligen tugga och svälja (konstigt, jag förlorar aldrig aptiten när jag är sjuk) och den hemska stelheten i alla kroppens leder för att man spenderat alldeles för mycket tid i soffan, total degenerering av kropp och själ. Och så är jag bara förkyld! Skäms på mig. Det går ju över. Men det spelar ingen roll när man är mitt i det.

Jag längtar verkligen efter att vara frisk. Och då menar jag frisk på alla sätt, inte bara slippa snor och hosta, utan verkligen få känna den där underbara känslan av ork, lust, motivation och sprittande glädje och lycka som kan uppstå då man mår riktigt bra. Jag tror du vet vad jag menar.

Här följer ändå några av mina personliga exempel för att belysa vad jag menar:

  • Vakna en lördagmorgon och känna att jag bara måste sätta igång tvättmaskinen, plocka undan skor och städa lite. Bara för att jag vill. Bara för att jag kan. Bara för att jag faktiskt orkar det och lite till.
  • Sitta i bilen på väg hem från jobbet en helt vanlig tisdag, känna sig nöjd med sin arbetsdag och faktiskt längta till nästa dag. Veta att jag är på väg hem, ska laga kvällsmat och hela familjen ska äta tillsammans, som vanligt. Skruva upp volymen på radion när den där svängiga låten börjar och samtidigt gasa på lite extra. DEN känslan ni vet.
  • Fredagstillståndet – slut på arbetsveckan, komma hem och förbereda riktigt god mat till kvällen, hälla upp ett glas rött och veta att det är sovmorgon nästa dag. Mm, mamma mia …
  • Längtan efter träningen, den roliga gruppträningen som handlar lika mycket om det sociala som att faktiskt träna. Roligt, behövligt och nödvändigt. Och känslan efter träning – oh lala …
  • Känslan av skrivflow, där miljön och karaktärerna lever sitt eget liv, fingrarna dansar över tangenterna och tid och rum praktiskt taget försvinner. Åh, vad jag saknar mitt skrivande!

Jag slutar där. Eller så skulle jag kunna fortsätta faktiskt! Jag kunde nästa affirmera fram vissa av de där känslorna.

Men jag är inte där än. Jag är nämligen inte bara förkyld. Jag har ingen livshotande sjukdom heller. (Tack och lov!) Men. Jag är sjukskriven för utmattningssymtom fortfarande. Ända sedan februari. Nu arbetstränar jag och det går. Men det är jobbigt på olika sätt. Jag är inte mitt vanliga jag. Hur mycket jag än vill. Problemet är att jag vill, vill, vill, men kan inte. Det går inte att forcera fram ork. Varken till att orka jobba eller att komma igång med skrivandet.

Jag är tacksam över det jag orkar. Jag försöker stilla mig med det. Jag är också orolig för vissa människor jag har både i min närhet och som jag läser om på nätet. Vi stressar och stressar. Varför har det blivit så i vår del av världen? Vad vill vi uppnå? Högre lycka? Bilden har jag hämtat från Goa tankar på Facebook. Den säger allt.

kloka ord, stress


9 reaktioner på ”Längtan efter en normal tillvaro. Längtan efter mitt vanliga jag.

  1. Sant. Fast det är svårt att få till det ändå. Förnuftet vet precis hur man ska hantera livet men så vill hjärtat vara med. ibland slår det över i bara det ena eller bara det andra. lurigt att hitta balans

  2. Det sorgliga med att vara frisk är kanske att man inte sätter värde på det. För man märker inte skillnaden förrän man inte är där längre, inte orkar längre. Då förstår man hur bra det var innan. Sen, när man blir piggare igen, sätter man värde på det ett tag. Men inte hela livet. Lite synd. Som att vara rik eller fattig. Vi har så väldigt kort minne, vi människor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s