Onsdag, mitt i höstlovsveckan och snart några lediga dagar tillsammans med familjen. En härlig kortresa att se fram emot. Hotellfrukost, muséer och restauranger. Efter lovet väntar allvaret. På måndag börjar jag att arbeta 25%. Det känns skönt och lite läskigt. Inte läskigt i hur ska jag göra, tänk om jag inte fixar att ha lektioner igen, nej, läskigt i att jag inte vet hur mycket jag kommer att orka, hur trött jag kommer att bli. Men den dagen, den sorgen, som det så klyschigt heter. Jag kan inte oroa mig för det nu. Huvudsaken är att jag vill, och det gör jag. Jag längtar efter normalitet i min tillvaro, det har jag skrivit om förut. Nu hoppas jag att den kommer. Långsamt och läkande.
V. 45 ska jag också få besked om mina lättlästa manus kommer att bli antagna. De ligger i ”läsa igen”-högen och det känns så spännande att få höra vad de kommit fram till. Det skulle vara vansinnigt roligt om det gick i lås. Håll tummar och tår att de gillar även denna gång! För övrigt ligger skrivandet nere igen. Efter en kort nedförsbacke tog det stopp. Det är nog alldeles för mycket annat som snurrar i min hjärna just nu. Jag bidar min tid, för den kommer.
Idag står läkarbesök och en tripp till jobbet på schemat. Och lite mer läsning förstås. Jag har läst drygt halva Catrine Tollströms bok Experimentet och nu är den riktigt spännande. Det tog 50 sidor innan jag fastnade i historien. Kan nog handla om att ämnet inte lockade egentligen, den miljön och realitysåpan och allt. Men rätt var det var så hände det något som fick mig att välja att läsa vidare. Förr läste jag alltid klart en bok, hur dålig jag än tyckte att den var. Nuförtiden kostar jag på mig att välja och vraka lite mer. Det finns ju så många böcker jag vill hinna läsa och då får inte en mindre bra bok uppta min tid. Oftast känner jag så.
För övrigt ser jag fram emot min egen serie här på bloggen som kommer att handla om min tid som mobbad i skolan. Jag har letat fram fotografier som jag tänkte använda i serien. De har triggat mitt minne. Jag vet att jag hade det tufft, men jag ser ändå så mycket glädje och kärlek i bilderna. Hur hemskt det än var under dessa år, så hade jag familj och några väl utvalda vänner som betydde massor för mig. Jag är så tacksam för att de fanns för mig då.
Som jag skrev på baksidan till Glashjärtat: Vad skulle DU göra utan dina vänner?
Annas ark 
Ibland får en del av skrivandet helt enkelt vila. Så är det. Men glöm inte bort att även bloggande är skrivande. Så helt nedlagt är det faktiskt inte.
Njut av dina dagar iväg och ta en extra stund vid hotellfrukosten att välja och vraka bland det du vill ha och låta någon annan plocka undan och ta hand om disken.
Det ska jag verkligen göra! Kram till dig och vi hörs snart! 😘
Håller tummar och tår både för att det går bra för dig när du ska börja jobba och för din bok. Ser fram emot dina kommande inlägg.
Kram Kim
Tack Kim! Ha en fin onsdagskväll! Kram på dig söta du! 🐶
25% klarar du galant. Man är lite ringrostig ibland men glädjen i att undervisa och att träffa eleverna gör att man snart är på G igen! Ha en trevlig tripp framöver! Kram
Tack Pia! Vi har det bra och trötthet i huvud och ben botas lätt med lite sömn. ☺😴