Ny serie på bloggen Annas ark – Min tid som mobbad i skolan – del 4

Att inte bli vald. Att bli ratad.

Anna Helgesson mobbning skola serie på Annas ark blogg
Anna 7 år i hammocken med mina syskon.

Det var vardagsmat för mig. Varje idrottslektion när det skulle delas in i lag hände det. Två personer valdes ut av idrottsläraren (läs samma två personer) som fick välja sina lagkamrater. De pekade och sade våra namn ända tills det återstod tre stycken flickor sittande på golvet. Det kunde ta tid. De suckades ofta. Till slut kunde det låta ”Jag tar väl xx då” ”Då tar jag nn” och sist blev någon av oss tre. Ofta jag.

Det är en total känsla av att vara helt värdelös. Det var aldrig någon som valde mig, som ville ha mig med. Det var ett straff att behöva ha mig med. Så kändes det. De var tvungna att välja någon av oss till sina lag på slutet. Ingen ville ha oss.

Jag hoppas att lärare och andra vuxna i liknande situationer aldrig låter barnen välja lag på egen hand. Du som vuxen måste hjälpa till för att förhindra att dessa situationer uppstår. Det är den vuxnes förbannade skyldighet! Låt aldrig barnen välja kamrater i skolan! Om man väljer någon, väljer man samtidigt bort någon. Så enkelt är det.

Även om vi vet att vi inte är bra på t ex fotboll, så ska vi dessutom inte behöva sitta med skammen kvar på det kalla gympasalsgolvet till siste man och önska sig någon annanstans. Det är ett under att jag inte skolkade.

Jag blev naturligtvis inte vald så speciellt många gånger på andra ställen heller. Men jag minns att jag, tillsammans med tre andra klasskamrater, blev utvalda att gå vidare i ”Vi i femman”. Vi var duktiga på teoretiska ämnen. Vi fick representera klassen. Det tjänade de andra på. Då dög jag. Jag tyckte det var roligt att få visa upp mina kunskaper, men jag förstår nu hur det var. Jag skulle aldrig ha blivit vald, om de andra inte skulle ha tjänat på det. Så ser jag på det med min erfarenhet av hur önskad jag var i andra sammanhang. Mobbning sårar. Mobbning fräter inuti. Mobbning gör så att man inte ser sitt värde ens när man har något. Mobbning är farligt.

”Mitt vuxna jag har fått kunskap, men mitt lilla jag förstår fortfarande ingenting.”

Anna Helgesson


Tack för att du läser hur jag hade det som mobbad i skolan. Om du har egna erfarenheter så får du gärna berätta det. Skriv i kommentarsfältet eller om du hellre vill maila mig.

Nästa söndag ska jag berätta om hur de vuxna mobbade mig. Missa inte det.

Annonser

10 reaktioner på ”Ny serie på bloggen Annas ark – Min tid som mobbad i skolan – del 4

  1. Visst känner jag igen det. De röda och blå banden som satt på metallringar och plockades av efter hand som de andra valdes. Suckarna. Skammen. Jag undrar hur stor del det har format av vad jag är idag, förmodligen mer än jag anar och säkert mer än lärarna kunnat föreställa sig.

    1. Fy, säger jag! Vad många vi är som känner igen samma sak. Kanske de helt enkelt fick lära sig att höra så på lärarutbildningarna? Hemska tanke. Vi är ju vad vi varit med om, samtidigt som vi kan lära om. Gör om gör rätt.
      Kram Eva!

  2. Tack! Det gör ont att bli påmind om hur det var, men nu är jag vuxen och orkar se vad som hände. Lärare som tittade bort, gymnastiken var ett helvete, ungarna valde precis som du skriver.
    Första simlektionen med ny lärare: Jag och min kompis ikastade på djupa delen för att vi inte ville (kunde!) dyka från kanten själva. Jag minns hur jag stod på botten, fem meter under vattenytan och tänkte att nu dör jag. Jag kom upp, men kom aldrig tillbaka till gympalektionerna.
    Jag gick i fyran. Varför gjorde inte de vuxna nåt?

    1. Åh fy vilken hemsk erfarenhet! Låter verkligen helt galet. Jag tror tyvärr inte de vuxna visste att de gjorde så fel. Nu är vi mer upplysta och vet vad denna behandling faktiskt gör för ont. Trots detta kan man verkligen undra …
      Hoppas du ändå kan se bort från det, och tänka att det var då.
      Kram!

  3. Mmmm … just det, de där röda och blå banden på metallringarna. Jag undrar om sån där erfarenhet påverkar än idag då man inte ”blir vald” till en tjänst utan blir inhyrd som konsult istället. Man får vara med men ändå inte. Den där känslan av att alltid vara utanför. Hmmm … har inte riktigt tänkt på det förrän jag läste ditt inlägg.
    Det skulle vara intressant att höra hur den som stod på andra sidan kände det. Om de kommer ihåg, de där som alltid fick välja. Kändes det bra eller var det jobbigt för dem också? Och som sagt har de också minnen av de här tillfällena.

    1. Det kan absolut ge bieffekter in i vuxenlivet. Jag tror att jag kämpar mot demonerna emellanåt. Vilja bli sedd, omtyckt, vald. Bekräftelse som vi alla har.
      Man kan verkligen fundera över hur de andra kände. Vore mycket intressant med en kommentar från någon som upplevt motsatsen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s