Bakslag och annat skit som händer

Ursäkta rubriken. Jag jobbar som tusan på min positiva livssyn just nu.

Jag kämpar med att komma tillbaka efter en utmattning som gjorde mig sjukskriven på heltid för ca ett år sedan. Jag började arbetsträna i höstas och jobbar nu sedan ett par veckor halvtid. Halvtid. Mm, jag gillar det ordet. Behöver inte nämna att jag är halvtids sjukskriven, utan jag säger att jag jobbar halvtid. Är glaset halvfullt eller halvtomt, liksom? So far, so good.

Men bakslag kommer alltid. Nu kom det med besked. Jag är hemma och vilar. Igen. Förhoppningsvis räcker några dagar för att hämta upp mig. Men vad vet jag? Jag önskar att jag visste, för då skulle jag känna mig lugnare. I stället rusar hjärtat på samtidigt som tankarna dansar hambo i förmaket och skickar signaler av oro och tvivel ut i systemet. Jag känner mig som en liten lort, som Jonathan sa i Bröderna Lejonhjärta. Jag hoppar och hoppar, men känner mig ändå som en liten lort.

Så mycket för positivt tänkande, tänker du och ler i mjugg. (Vilket jäkla ord, mjugg!) Men det finns något positivt i all den här klagolåten. Jag lyssnar på min kropp. Tada! Jag säger nej. Tada! Jag vågar att känna efter och ger mig själv därför större möjligheter att läka. Så jag är ingen lort, jag vet. Jag är ett stort och kraftfullt lejon som ryter och klöser för att komma vidare.

Just nu lägger jag alla planer, projekt och prestationer på hyllan. Jag hinner med dem sedan när jag orkar. Just nu sippar jag på mitt halvfulla glas och försöker att inte längta för mycket.