Jag började denna termin med att bli sjuk. Jobbade tre dagar och sen var det kört. Jag hade känningar av min onda hals under hela veckan, men trodde nog inte att det skulle bli något. Men nu sitter jag här och är sjuk. Det var inte så jag hade tänkt mig min arbetsstart efter semestern. Jobba och skriva var tanken. Nu blev det inget av det. Skrutt också.
Så just nu står allt stilla. Jag läser böcker (tre utlästa senaste dagarna) och det är inte fy skam. Men det var inte så här det skulle bli. Med min historia som långtidssjukskriven, så är jag skyldig både mig själv och min omgivning att verkligen lyssna på min kropp. Ni vet det där nästan omöjliga. ”Jag tar en alvedon och går till jobbet. Som alla andra gör.”
Det som händer om man tvingar sig iväg till arbetet är:
1. Du kanske smittar dina kollegor.
2. Du dränerar dig på den lilla energi du har.
3. Du riskerar att förlänga sjukdomstiden, eftersom du inte vilar.
4. Du upprätthåller den sjuka inställning som många har idag: Vi ska gå till jobbet oavsett omständigheter. Det är så man gör.
Jag vill inte vara den som folk tänker illa om. Det vill ingen av oss. Det är nog det som gör att vi pallrar oss iväg. Vad ska andra tycka? Är hon sjuk – igen? En känsla av en lägre stående människa som inte gör sin plikt. En ”smitare”.
Som f.d. sjukskriven så kanske jag är känsligare på den punkten, men jag vet att många brottas med liknande tankar. Det måste få ett slut. I vårt snabba samhälle behöver vi varva ned och ta igen oss när kroppen säger ifrån. Hur ska vi annars orka? Vi behöver vilan.
Acceptans. Insikter. Nödvändighet. Gåva.
Jag behöver ta hand om mig. Du också.
Annas ark 
Hej Anna
Självklart gör du helt rätt som stannar hemma och vilar. Jag blir galen på dem som släpar sig till olika evenemang (eller jobb) trots att de är sjuka. Ofta händer det att någon kommer fram och kramar om mig, kanske till och med pussar mig på kinden, när jag är ute och föreläser och signerar, för att därefter säga: ”Ja, egentligen borde jag ju inte gjort detta, eller alls kommit, för jag är såååååååå sjuk.” Vad tror du händer sedan…
Krya på dig! ❤
Kram Kim ❤
Men så fräckt! Jag blir så sur på folk som kommer till jobbet och säger att de har feber. Det är inte klokt!
Krav och förväntningar som vi ofta bara har på oss själva. Hoppas folk inser vinsten med att vara hemma och vila. Inte bara för sin egen skull …
Bra, då tänker vi lika. Läs och ta det lugnt. Låt kroppen vila så kommer du tillbaka med nya krafter inom kort. Fler borde göra som du.
Kram Kim 🙂 (y)
❤ kram!
Du gör helt rätt! Se till att bli frisk så kommer du få lite extra krafter under Skrivspahelgen sen.
När vi ändå är inne på det där med folk som går till jobbet och tycker att de är supermänniskor trots att de då samtidigt smittar ner sin omgivning – det gäller även folk med små barn som i värsta fall varit magsjuka hela natten. Jag hade en sådan kollega som satt två bort bort från mig i ett kontorslandskap. Det räckte med att han sa hej på morgonen så var det kört. Och inte bara jag blev sjuk utan den ena efter den andra. Lika förvånad blev jag varje gång han berättade också om sina nattvak med det sjuka barnet. Alltså hur tänker man då? Suck!
Så kom ihåg att det är du som är supermänniskan som värnar om dig själv OCH dina kollegor.
Du gör helt rätt. Lyssna till din kropp och krya på dig.
Tack John! Fortfarande soff-läge för mig.
Du gör rätt Anna! Men jag känner så väl igen mig i din tvivel om vad andra ska tänka och muttra om att man här hemma. För mig är det som att ha en liten elak jävel på axeln som sitter där och ifrågasätter hela min existens. ”Är du verkligen tillräckligt sjuk, du kanske bara är lat, flyr från något obekvämt?”
Hoppas du blir frisk tills det är dags för Korså – Krya på dig!
Haha, den jäveln sitter där och muttrar varje dag. Men jag vet att jag gör rätt som är hemma.
Klart jag ska vara frisk till Korså! Fattas bara annat! 😊