Ett par dagar i veckan har jag gått till kyrkogården på lunchen. Nära och bra, precis lagom avstånd från skolan där jag jobbar. En stund i solen, lugn och ro. Rofyllda rum som kyrkogårdar är enligt mig. (Idag tuffar en trädgårdstraktor omkring, men den ignorerar jag.) Atmosfären på dessa viloplatser är så bejakande, trots alla döda ting. Vackert, lummigt, välskött, högtidligt, närhet till eftertanke och plats för nya tankar att komma fram. Jag gillar kyrkogårdar, så är det bara.
På tal om nya tankar, igår skrev jag ett par sidor till på mitt nya romanprojekt. Det var så skönt att återvända efter ett par veckors uppehåll. Karaktärerna fick nytt liv och viktiga moment fick skrivas om. Det är bra att vila ibland. Nu är jag sugen att återvända in i fiktionens värld, där jag bestämmer vad som kommer hända. Jag undrar själv många gånger. Så spännande att skriva och se vad som händer under arbetets gång.
Kram på er, nu är min lunch strax slut. Och solen värmer fantastiskt skönt! B-)
Annas ark 
Vilka fina bilder och vad skoj med ett nytt romanprojekt. Är det för vuxna eller unga du skriver den här gången?
Tack! Den här gången är det nog för tolv och uppåt. Svårt att veta riktigt, men huvudpersonerna är 14. Det är jättekul! 🙂
Huvudsaken det är roligt, för det är ju därför man skriver 🙂
Absolut! Det går ju aldrig att veta om det man skriver kommer bli något för andra läsare än en själv…